Skriv!

Så säger änglarna till mig. Skriv! Inte så noga hur eller vad. Bara skriv. Det blir ett sätt att affirmera. Att få mina intentioner för året att bli verklighet. Åh, jag vill verkligen att det jag tror, önskar och hoppas på ska bli verklighet. Och om mitt skrivande kan bidra till detta. Ja, då är det bara att ta kommandot över tangentbordet igen.

Änglar? Ja, änglar. Som jag skrivit om förut – här, behöver jag något att tro på. Då väljer jag att tro på änglar. Att de finns runt mig (oss) hela tiden och är där när vi frågar om stöd eller hjälp. Låter flummigt? Jo, jag vet, men ibland behöver vi tro på annat än bara sådant som är vetenskapligt bevisat. I alla fall jag. Jag är mestadels ”uppe i huvudet” och låter förnuftet styra mig. Det som kan förklaras med fakta är bra. Och tryggt. Det känner vi igen. Fast jag behöver balansera det där konkreta och ibland förutsägbara med lite abstrakt tänk.

Så sedan några år tillbaka har jag låtit göra en kortläggning inför det nya året. Änglarnas tarotkort. Sussi Norberg har gjort dessa läggningar. Det är skönt att ha med mig under året. När jag känner tvivel kan jag läsa kortläggningen. Det får mig att känna mig lugnare. Och starkare. Detta år är hjärtats år, då mina val och mitt liv styrs från hjärtat. Då jag ska försöka känna in vad jag vill – att inte per automatik låta huvudet och förnuftet bestämma jämt.

Det här året har inte börjat på högsta energinivå-läge direkt. Själv har jag varit förkyld och hostat sen nyårsafton…typ. Barnen har tappat tryggheten i skolan. Deras lärare, som de haft sedan skolstarten för två och ett halvt år sedan, slutade med en veckas varsel. En vecka in på terminen. De är minst sagt vilsna just nu. Och då vi äntligen får dagar med snö och kall vinter, så försvinner snön ett par dagar senare. För att sedan komma tillbaka igen och sedan töa bort igen. Sedan repeat på det. Jag som älskar vintern slängs mellan hopp och förtvivlan.

Det som skulle vara nystart och den härliga, nya spikraka vägen framåt känns mer som en berg och dal bana med en kraftig inbromsning på slutet. Oh well, en ska vara glad att det inte hänt värre saker än så. Tacksam för det!

Senaste veckan har vi haft födelsedagsparty och firat världens bästa tvillingarnas 9-års dag. Det ger ju såklart energi. Och drar energi. Med allt fixande och trixande för att få ihop det där bästaste braiga, som en vill att det ska vara för ungarna. Svårt att hitta balansen där tycker jag. Det mesta jag gör nu för tiden känns som att det drar mer energi än jag får tillbaka. En känsla som klibbar sig fast. Som jag försöker skaka av mig och förändra.

Jag behöver fylla på mitt energiförråd. Idag har jag fyllt det med teater. Barnen och jag var och såg Ronja Rövardotter. En fartfylld och modern version av Astrid Lindgrens saga. I skrivandets stund fyller jag på med energi genom att skriva.

Trygghetsnarkoman som jag är behöver jag köra lite utanför mina invanda gamla hjulspår. För att fylla på med energi. Jag behöver göra omstart på nystarten. Nu är det dessutom ny månad. Februari. Min födelsedagsmånad. Vi har en vecka i fjällen att se fram emot. Yay! Dock inte nya hjulspår. Jag vet! Fast helt klart en beslut som jag känns rätt av hela mitt hjärta. ❤

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s